prahl

13:23 "Sover du?!"
- "Gå ut till posten och kolla! För jag har fått mitt gymnaiseval!"

Men min post kommer ju till mamma med tanke på att jag är skriven där. Shiiit, paniken slog till! magen vände sig ut och in. nej, usch hemsk känsla! Men när jag väl ringde mamma va hon självklart inte ens hemma. Nu blev jag ju ännu mer nervös... JA! hon väl ringde tillbaka! shit, jag visste inte vad jag skulle tänka eller säga, utan blev mer ett skrik "VAD KOM JAG IN PÅ?!"

Göran: "Nu får du börja lära dig mecka bilar."
okay.. jag kom in på fordon..Det hade la varit helt okay. MEN FAN HELLER! Jag kom in på hotell / resturang på ekeby gymnasiet! min familj är jobbig haha! men jag älskar dom!

..jag blev väckt runt 23:30 i natt av att hon stod nere och skrek på honom att jag inte gör någonting hemma, och att allt jag gör är fel, att jag inte borde vara så, att jag borde vara mer som syrran, att han skämmer bort mig och blablabla.. tror hon räknade upp ALLT som jag gör, vare sig de va hemma eller inte, men de va fel. Jag tycker hon borde kunna öppna sin käft och säga det till mig istället! Men nej, mig går det inte att prata med. Man kanske blir förgiftad eller något.. nej jag vet fan inte! Men hon säger INGENTING till mig. möjligtvis "godmorgon" kanske...om man har tur. Inte för att jag känner att jag behöver henne speciellt mycket. Hon har inte gjort mig något speciellt , eller något alls på flera år. Ingenting som är värt att behövas, möjligtvis att hon förde mig till skitungen. Men hon har fört mig längre ifrån honom.
Hon sa till honom "I love you, i love her" så fan heller att hon gör! Hade hon älskat mig hade hon kunnat prata med mig om saker hon tycker är fel. Men nej, det ska gå genom honom fram till mig så han och jag börjar bråka. så jävla ovärt! Jag trodde allt skulle bli lättare när jag flyttade hit, visst det är bra mellan mig och mamma. Men vafan ska det här föreställa?! är det här något jävla skämt eller? 10 år och ingenting betyder något. inte för mig. Jag skulle lika gärna kunna bo själv med honom, det känns som allt hade varit enklare då. Vet fan inte vad jag gjort henne, men någonting måste det varit.. Jag kanske tog tillbaka min pappa ifrån henne? - eller nej..det har jag fan inte. Han står kvar på samma plats som förr. Längre ifrån mig än tidigare. Men jag fattar inte?! ..kanske inte är meningen heller..?

...för vi har tagit grundenten, för vi har tagit grundenten, fyfan va vi är bra!
Yeah, nu har jag gått ut 9;an och kommer aldrig komma tillbaka till Seoul.. Visst, det känns sorgligt, men ändå jävligt skönt! Nu fortsätter ännu fler äventyr i livet, vilket gymnasium det blir vet jag inte än, men det märks! Hoppas hoppas hoppas!


Jag och Dolf på avslutningen!

Jag kommer sakna alla mina vänner i skolan, sammanhållningen i klassen och alla otroliga minnen! Så tack för dessa åren Seoul! Det har varit awesome!